snart student
Av joharna August 31, 2010

Jag har precis fått mitt livs andra lärarkalender. Den första hade jag på högstadiet, mest bara för att jag råkade få den av min kära mor, men nu är det på riktigt. Eller i alla fall på-studie-riktigt. På köksbordet ligger även Skolvärlden, en tidning som jag förvisso läst ganska ofta de senaste åren men som numera kommer att vara adresserad till mej när den kommer i brevlådan.

Det känns lite konstigt, men väldigt bra. Jag längtar efter att få komma igång. Framförallt längtar jag efter att vara färdig och få jobba, det är ju så vansinnigt bra att ha ett jobb att gå till - men att plugga ska bli kul det också.

Tidigare idag hade ett av de två fackförbund som jag numera är medlem i en rundvandring på Pedagogen. Ett långt lämmeltåg av förvirrade studenter som inte kunde höra vad som sades nån stans långt där borta. Men fika fick vi, och tidigare nämnda kalender.

Började prata med några tjejer, och vi kunde inte låta bli att skratta lite när det visade sej att vi alla tre var gamla estetare. Två av oss heter dessutom Johanna, den tredje Hanna. Jag kände mej rätt så hemma.

Imorgon är det upprop.
Jag vet vilken spårvagn jag ska ta för att komma dit.

Jag gillar Göteborg.

Lägenhet och litteraturlista
Av joharna August 24, 2010

Lovisa stökar och fixar, och jag har fått låna hennes internet. Har inte fixat något eget ännu, är ju bara nästan-student vilket innebär att man inte har tillgång till studenterbjudanden. Typiskt. Men det kommer.

Har tillbringat en alldeles för lång stund med litteraturlistan för första halvan av den kommande terminen. Blotta anblicken gav både mej och visa-kortet ångest, men efter en noggrannare koll blev det bara en bok som beställdes. För den som undrar kan jag meddela att bibliotekskorten i Göteborg är härligt barnbokssöta och att hyllorna är fulla med studentlitteratur. Bägge delarna uppskattas. Men nog kommer jag att ha det jag gör den närmsta tiden...

Lägenheten börjar mer och mer likna ett hem. Vi har gardiner i alla fönster utom två (eller två - det beror på hur man ser det), några första krukväxter på plats och ett hyfsat välfyllt skafferi. Det gör att man kan bortse från sådana saker som att taklampan till mitt sovrum fortfarande ligger på golvet (eftersom jag är alldeles för kort för att kunna sätta upp den, hoppas på hjälpsamma besökare snarast!).

Nu är det dags för te och kvällsmacka. Tänk vad bra man kan ha det!

En liten uppdatering
Av joharna August 13, 2010
Jag var fram till alldeles nyss helt övertygad om att jag uppdaterade bloggen nån gång där i början på augusti. Tänkte göra det så många gånger, men uppenbarligen blev det aldrig av. Mamma hade rätt. Igen.

Förstår inte riktigt hur de bär sej åt, alla dessa fantastiska mödrar, hur kan de hålla reda på allt? (Och alltid hitta de försvunna sakerna i kylen... Det gott folk är ett mysterium!)

Här, och hundratio mil bort, har det hänt mycket de senaste veckorna. Jobbade mitt sista pass igår, och om en timme eller så ska jag cykla uppför backen och lämna tillbaka  nycklar samt ge chefen en fin vink om att det kan finnas vikarier till jul och nyår, senare i eftermiddag ska jag lämna ifrån mej nyckeln till ett av mina tre hem för att sedan åka ut till mina föräldrar och tillbringa några dagar där. Eller snarare på väg dit och tillbaka.

Har bara några dagar kvar i Skellefteå nu, och som alltid är det många man vill hinna träffa innan man åker. Får se hur det går. En sommar är lite för kort. Samtidigt är det ju jag som valt att åka till Göteborg relativt tidigt också, fast det är ju ändå alltid de sista dagarna som är de stressiga oavsett hur länge man stannar.

Hade sånt flyt igår. Har en vän som flyttade till L.A. för två år sedan, och sen dess har vi aldrig lyckats befinna oss i samma världsdel. Men nu i veckan är hon här och mitt bland jobb och allt som ska göras hittade vi tid för en fika. Sånt är så vansinnigt bra. Mindre bra är det att det finns mängder av människor som jag pratat med sen februari om att ses och att det fortfarande inte blivit av.

Men det är bara att acceptera. På tisdag åker jag hem till Göteborg, det är en mening som inte riktigt kommer naturligt ännu. Men jag längtar. Var ner för två veckor sedan, bar flyttkartonger och körde fram och tillbaka till IKEA. Även om det fortfarande är mycket som fattas, gardiner och lampor till exempel (men det är mysigt att montera möbler i skenet av stearinljus!), så känns det som att det kommer att bli riktigt bra. Jag trivs i Lovisas och min lilla trea, vi har fina innerdörrar och en hylla för kokböcker i köket.

onsdagsoroligheter
Av joharna July 21, 2010

Kvällar är vansinnigt bra. Kanske den bästa tiden på dygnet. Har under de senaste veckorna insett att jag tycker om att jobba kväll, trivs givetvis med att vara ledig på kvällarna också, men det är något speciellt med timmarna mellan 18-21 högt ovan jord. Allt blir lugnt, rullar på i ett ganska behagligt tempo. Middagen är uppäten, disken undanplockad och kvällskaffet närmar sej.

En efter en droppar de boende som fortfarande är vakna in i teverummet. Där sitter vi och kollar på repriser av gamla frågesporter samt sprillans nya väderleksrapporter. Volymen skruvas upp allt eftersom och ganska snart dyker även textremsan via text-tvs sida 299 upp, medan vi i personalen laddar perkulatorn, förbereder mackor och kanske även lyckas leta reda på nån liten kaka.

Det är så mycket lättare att prata på kvällen, människor öppnar upp mer och mer. Man får höra glimtar ur fantastiska liv, givetvis måste man alltid rusa när det är som mest intressant eftersom någon annan larmar, och ta del av visdom och tankar som grott under längre tid än jag har existerat. Samt leta reda på några försvunna kepsar och handväskor.

Det finns så otroligt mycket att vara tacksam för.

Sen finns det en hel del som är frustrerande också. Orättvisor som gör så otroligt ont. Varför finns det sjukdomar som äter upp människor inifrån, som stjäl ens personlighet?

Dagens största frustration är dock inget som hänt på jobbet utan något som jag blev påmind om, när alla fina damer utom en hade gått till sängs och SVT visade någon slags dokumentär om FN-arbetare i Kongo. Varför ska det behöva finnas så mycket ondska i den här världen? Varför finns det så mycket egoism att männsikor som är utsända för att göra gott inte kan(?) göra det utan att skada de personer som de egentligen ska hjälpa?

Minnen och ansikten från hösten dyker upp på näthinnan. Tankarna gör fortfarande ont, men är så vansinnigt lätta att skaka av sej.

Funderar på hur man ska kunna göra något åt det när största delen av folks tankar, jag själv inkluderad, handlar om fåniga, onödiga saker. Som sköna soffor till bra pris.

Tål att tänkas på.

torsdagstankar
Av joharna July 8, 2010

Farmor och farfar har letat sej in till stan för några dagar. Vansinnigt trevligt måste jag säga. Fick igår övning i en tillfällig cykelverkstad, och har idag fått lära mej koka palt - på riktigt. Det är inte illa det!

Det första farmor gjorde när de kom hit efter några veckor ute i de djupa västerbottniska skogarna var att öppna kylen och skafferiet och lite oroligt konstatera att jag inte ätit något. Ett konstaterande som inte riktigt är sanningsenligt, men ändå väldigt talande. Var även tvungen att äta i alla fall lite precis innan jag skulle hem till Lotta på middag. Om jag nån gång får bli farmor hoppas jag att jag blir precis likadan.

Det är så vansinnigt bra att ha människor runt omkring sej, och så mycket trevligare att komma hem till en dörr som någon lämnat öppen av omtanke (trots att jag har egna nycklar), än att komma hem till en alldeles tom lägenhet. Jag tycker om att veta att det finns någon i rummet bredvid, och jag tycker om att få duka för fler än en när det är dags att äta.

Ensamhushåll är inte min grej. Verkligen inte. Jag vill inte vara en av alla isolerade svenskar. Vill inte låtsas vara någon jag inte är. Tack och lov att man som människa är skapad för att leva i gemenskap. Äkta gemenskap.

Att vi sedan glömmer vem som vi bör ha vår djupaste relation med är en annan sak. Det behöver jag jobba på. Förhoppningsvis lär jag mej, jag kommer i alla fall att ha en väldigt fin rumskompis till stöd om bara några veckor. Det gör mej glad.

Soliga Skellefteå
Av joharna July 3, 2010

Den här helgen är en kalashelg. Både bokstavligt och bildligt. En mycket trevlig sådan kan tilläggas. Jobbade igår - och om jobbet kan man skriva en hel del (även utan att bryta mot tystnadsplikten..). Att tillbringa dagarna på ett hem för demenssjuka väcker många tankar. Men de tankarna ska få mogna ett tag innan jag sätter dem på pränt.

Cyklade in till stan igår när mitt pass var slut, var på jakt efter en tjugoårspresent. Var in på stans bästa loppisar. Kupan och pmu:s, den senare var det faktiskt första gången jag var in på sen de flyttade för snart ett år sen. Galet. Vad har jag gjort av min tid nu i vår egentligen? Men, jag skyller på att öppettiderna inte är de bästa. Hittade ingen bra dock ingen bra present (dock ytterligare en fin plåtburk som kommer att pryda sin plats på Jägaregatan om några veckor), så jag fick leta mej in i de där affärerna som säljer nya saker innan jag hittade en kakburk som jag var nöjd med. Sedan hem, till ett av mina två tillfälliga hem, baka innehållet till presenten och trampa vidare.

Kalaset på Mobacken var trevligt, trots att vi var så många att man knappt hann hälsa på alla innan det var dags att åka hem. Jag hamnade, efter en trevlig stund i solstol ute på trottoaren inne vid köksbordet. Där satt ett gäng pratglada människor och vi hade ett tänkvärt samtal om Skellefteå, bland annat. Alla var vi rörande överens om att få saker slår Skellefteå i sommarskrud. Det är verkligen en fantastisk stad på många sätt och vis. Trots det så är samtliga av oss - utom den inflyttade ambulanssjukvårdaren - på väg härifrån. Vad beror det på? Vi enades om att det är nyttig att byta miljö, både för egen och andras utveckling. Men att en ort, eller rättare sagt ortens kyrkor, blir så avbefolkade som de är i Skellefteå kan ju inte vara riktigt bra. Vissa av de saker som sas fick mej att fundera på om jag verkligen för rätt som flyttar över hundra mil härifrån. Man borde ju egentligen stanna kvar och kämpa. Men klämpa för vad då? För en församling som jag inte längre är med i? För en stad som inte kan erbjuda den utbildning jag vill ha? Samtidigt så är det ju något med Skellefteå. Det kommer ju alltid att vara staden där jag växte upp, och även om den förändras så kommer det alltid att vara hemma. På något sätt.

Det blir spännande att se vad som händer. Vilka av de som satt runt köksbordet igår som kommer att sitta runt ett köksbord i samma stad om tio eller femton år. Jag är glad att jag inte vet. Jag ser fram emot hösten, ser fram emot en ny stad. Ser fram emot att få fortsätta bygga på de relationer som påbörjades under året i smålandsskogarna och de okända som kommer allt eftersom. Jag längtar efter att hitta en församling där jag känner mej hemma igen.

Nu kommer katten springande med en mus till sina ungar. Allt är inte bra - inte ens på en solig altan i Falmark. Men det mesta är precis så bra som det bara kan vara.

sommar, sommar
Av joharna June 25, 2010

Det där med sommarkvällar. Det är ju så vansinnigt bra. Jag njöt verkligen när jag susade nerför backen på väg hem från jobbet. Det är så härligt att vara barbent och ha sandaler på fötterna, utan att behöva frysa.

Nu är årets första midsommarfirande avklarat - det på jobbet där det serverades lyxmiddag och skålades i äkta ICA-cider, snart bär det av mot nya äventyr. Väntar bara på att ännu ett tillfälligt vårdbiträde ska avsluta sitt pass. Ser fram emot det. Kan något vara bättre än en ljum sommarkväll som får tillbringas med goda vänner?

Jag är tveksam. (Det skulle vara en sån där otroligt vacker höstdag då...)

Jag har det bra. Oförskämt bra.

Det får räcka för nu.

funderingar
Av joharna June 21, 2010

Har för tillfället en härlig liten hög med disk som väntar i köket. Det kan det vara värt, att få äta kvällsmat tillsammans med några fina vänner. Inser mer och mer hur mycket bättre jag trivs när jag har människor runt omkring mej. Självklart är det skönt att vara ensam ibland, men helst ska det finnas någon i rummet bredvid så att man har någon att dricka te med.

Vinkade av Emelie i eftermiddags, hon begav sej tillbaka till Dalarna igen. Konstigt, att hon som bara brukar finnas långt borta faktiskt har varit här. Har gått på promenad i skogarna där jag lekte som barn. (Ännu konstigare att hon kanske kommer att ha bättre koll än vad jag har på vad som händer i Skellefteå till hösten..) Det är verkligen roligt att lära känna människor runt om i Sverige och världen, men ofta blir det verkligen två olika världar. En värld här, hemma i Västerbotten, med alla fina gamla vänner och folks kusiner. En annan på folkhögskola/resor/läger/utbildningar/vad det nu kan vara. Det är roligt attt visa upp en plats eller presentera personer som är viktiga för en.

Visst är det bra att få starta om ibland, att få byta miljö. Men samtidigt är det väldigt skönt när människor förstår vad man menar. Med såna personer som vet precis vad man menar när man säger stor-sten, eller vet vem man syftar på när man säger ett namn. När människor känner till de saker som präglade en som liten. De där sakerna som finns kvar även när allt annat försvinner.

Får för tillfället höra en hel del om sådana saker. Möter människor som varit med om hel massa saker genom åren. Människor som jobbat och slitit, som säkert varit fantastiska mödrar, fäder, sjuksköterskor och allt vad det är. Men numera är bara delar av de minnen och erfarenheter de bär på som kommer fram. Jag undrar vilka saker hos mej som skulle komma fram om jag var i deras sits, och hoppas att det dröjer länge innan jag får svar på den frågan.

stadsbo
Av joharna June 14, 2010

Idag börjar nästa jobb. Klockarhöjden, kastar mej in i äldrevården med allt vad det innebär. Har ingen aning om vad det kommer att innebära, men ser fram emot att komma igång. Låsta dörrar många trappor upp är vad som väntar. Låter hemskt, och säkert kommer en hel del tankar på livet att snurra runt, runt under sommaren. Men jag tror att det blir bra.

Har numera ockuperat farmor och farfars lägenhet också. De har flyttat ut i skogen över sommaren, så jag har boende mot att jag vattnar blommor. Riktigt bra deal, lyx med cykelavstånd till jobbet. Känner mej dock - efter bara en dryg timme - ännu mer övertygad om att jag inte vill bo ensam. Vad ska man egentligen hitta på hela dagarna?

ICA, biblioteket, jobb-introduktion samt träffa en fin vän står på schemat idag. Äntligen börjar de vara tillbaka i Skellefteå. De där människorna som jag tycker så mycket om, och som gör att det här faktiskt är en riktigt bra stad. Det har varit galet bra att ha nära till tjocka släkten hela våren, men man behöver faktiskt vänner också.

Imorgon kväll får jag besök. En av mina rumskompisar från Ralle-tiden letar sej norrut. Det gläder mej. Har faktiskt träffat henne en gång under våren, men det var samma kväll som hon kom från en treveckors resa i Guinea, efter otaliga förseningar. Man skulle kunna säga att hon var rätt trött, och jag var påväg till Kalmar. Men nu kommer det äntligen att finnas ordentligt med både te- och promenadtid.

Fantastiskt.

vikarie-veckor
Av joharna June 6, 2010

Helt plötsligt var det sommar. Jag gav upp planerna på att fixa med trädgårdslandet, som är så litet att det knappt förtjänar att kallas land, efter en mygginvasion, gick in, tvättade bort jorden från händerna och kollade på ett avsnitt ur ännu en tv-serie. Det har blivit många såna den här våren. Trevligt på sätt och vis men jag föredrar fortfarande verkliga människor och gläds åt alla återseenden som sommaren innebär och längtar lite (eller egentligen ganska mycket) till hösten.

Det har löst sej med boende, jag och en tjej till fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet som vi faktiskt ville ha. Det är lyx. Den 1 augusti får vi lägenheten så då flyttar jag till Göteborg. Eller kör ner flyttlasset i alla fall. Jag jobbar här till den 15:e, tror jag - har inte fått något schema ännu, så sen blir det upp en sväng till innan jag flyttar på riktigt.

Högstadielärare. Det var ju det som jag aldrig skulle bli. Har vickat som textillärare på en skola här i stan i en månad, och ska tillbaka nästa vecka för ytterligare några dagar. Det är förvisso inte det ämne som jag kommer att undervisa i om några år. Men jag har i alla fall fått prova på lite grann. Var galet nervös kvällen innan jag skulle börja. Tänk om det skulle vara pest och pina att vara tillbaka på högstadiet igen. Det skulle ju inte kännas så överdrivet motiverande att börja plugga till lärare om jag insett att jag inte ville bli det. Men de veckorna gav mersmak.

Skumt var det. Kontrasterna kan knappast bli större än mellan Entoto Freedom School och Örjansskolan (eller vilken svensk skola som helst...). Jag gillar dock bägge delarna.

Tänk vad bra man kan ha det.