Ny blogg
Av joharna Januari 6, 2011
Jag har funderat fram och tillbaka några veckor och bestämt mej för att flytta bloggen till johanna.falmark.net. Så där kommer ni att hitta mej från och med nu. Är inte helt klar ännu - men jag börjar/fortsätter där och fixar allt eftersom.

julmys och längtan
Av joharna December 11, 2010

Det är nog bara för mej som det faktiskt är en nyhet att tiden går så galet snabbt. Men så är det i alla fall. Insåg tidigare idag att det faktiskt är mindre än två veckor kvar tills jag sitter i Falmark och blir irriterad på att Ulster vill vara i mitt ansikte när jag försöker läsa. Ser fram emot att få åka hem och fira jul med familjen. Lyx att få göra det trots hundramilsflytten.

Ringde min sommarjobbschef tidigare idag också och hon trollade fram lite jobb till mej. Hela nyårshelgen, jag är så nöjd. Det innebär att någon gång i februari kommer jag att ta vagnen med ett elpiano på släp. Så bra. Jag längtar. Har spelat piano tre gånger under hösten, det är alldeles för lite. Det kliar i fingrarna och snart är jag rädd att de kommer att ha glömt var tangenterna sitter.

På tal om musik så har min musikabstinens lindrats lite ikväll. En granne hade glömt tvätt i tvättstugan när vi tvättade igår och bjöd in oss på julmys. Lovisa har åkt bort över helgen, men jag unnade mej en paus från pausen från hemtentan och tog källarvägen till uppgången bredvid. Där väntade ett muntert gäng samt ett helt julbord. Efter en liten stund så visade det sej att typ hälften var, eller är på väg att bli, musiklärare. Tre saxofonister i samma rum. Det har inte hänt sen orkestertiden. (På snart fyra år alltså. Som sagt - tiden går fort.) Har pratat storband, ambis, rör, skalövningar och haft spontan julkör. Pratat med människor i andra livssituationer än jag själv. Uppskattat. Student- och kyrkokretsar riskerar att bli lite inskränkta. Att det dessutom bjöds på vansinnigt gott julgodis var bara ett plus i kanten.

Göteborg är julfint och vackert. Jag trivs. Äter alldeles för mycket saffransbullar och pepparkakor. Men det får det vara värt. Åkte ut till min moster förra helgen. Där hann mycket hända på ett dygn. Lilla Agnes pratar och pratar. Jag tycker om den familjen. Har gjort min andra VFU-period och haft en observerade VFU-ledare sittandes i ett hörn för första gången. Den här kursen är det verkligen fullt upp. På måndag är första delkursen över, det ser jag fram emot. Nu ska jag sova några timmar. Strunta i att ställa väckarklockan och sedan ta tag i skrivuppgiften igen. Har ett antal lappar med korta konstateranden som bara väntar på att struktureras upp. Hoppas bli klar senast söndagkväll. I så fall kan jag ta ledigt måndag, då blir det julpyssel så att det bara skriker om det. Decoupageburken är fortfarande oöppnad, men det blir det förhoppningsvis ändring på rätt snart.

snö och sömnbehov
Av joharna November 20, 2010
När jag vaknade imorse hade jag ett snötäckt Göteborg utanför fönstrena. Plötsligt blev det helt ok att stan redan är julpyntad (även om kronorna på Kungsgatan inte är det minsta mysiga, tur att det finns andra gator också..). Att snön några timmar senare, efter föredraget om vapenexport i Betlehemskyrkan, var betydligt blötare och letade sig in i hålen på mina converse kan vi helt enkelt strunta i. Det finns pepparkakor i ett skåp i köket, och för en vecka sedan godkände Lovisa att jag lyssnar på julmusik här hemma - så nu slipper jag göra det i smyg. Jag har det bra.

I torsdags ordnade universitet och chalmers en dag om hållbar utveckling. Vansinnigt intressant. Hoppade från föredrag av Maria Wetterstrand och Tone Bekkestad ("tekniken kommer lösa alla problem, vi kommer att kunna leva precis som nu och ännu bättre") till en kille som tillbringat fyra år i en kåta i Jämtland och som konstaterade att man lär sig mycket av att vara tyst i en månad. Tror inte att jag skulle klara av skogsliv på den nivån, och har inga planer på att testa. Men jag inser mer och mer hur bra det var att få växa upp i lilla Falmark med skogen runt knuten - bokstavligt talat. Det har stora fördelar att bo i en stad,  jag gillar Göteborg och trivdes bra även i Addis (det är ju faktiskt de enda städer jag har bott i). Men stadsbo för resten av livet är jag nog inte. Skönt att få tänka så. Man vet inte riktigt vad som händer. Det är så vansinnigt bra.

Har påbörjat min andra 15-poängs kurs nu. Betydligt mer intensivt än föregående tio veckor. Vi läser idéhistoria parallellt med hållbar utveckling och ska dessutom hinna med både gestaltningsredovisningar och praktik. Det räcker och blir över, men förhoppningsvis lugnar det sej så småningom (även om det är fyra skrivuppgifter + hemtentor som ska lämnas in innan kursen är över..). Märker dock redan hur universitetsskadad man blir i sitt sätt att tänka. Till exempel går det inte lyssna på ett föredrag utan att reflektera över skillnader i manligt och kvinnligt beteende. Undrar vem jag kommer att vara när dessa år är över.

Nu funderar jag på att kura ner mig under en filt och kolla på någon mysig film. Hade glömt hur novembertröttheten fungerar. Den i kombination med massa plugg och förra helgens galna tempo när både Uppsala och Stockholm, kyrkengagemang och fina vänner skulle hinnas med, gör att sömnbehovet inte riktigt blivit tillfredsställt. Tur att det är helg nu. Det behöver jag. Har en lucka i kalendern på tisdag också, och den dagen ska förhoppningsvis förbli tom.

Riktigt rastlös
Av joharna November 4, 2010

Har förmodligen sagt det förr, men det tål att sägas igen. Det är så vansinnigt bra att inte bo ensam. Inte nog med att finns någon som kan fixa middag eller tvätten de där dagarna då man verkligen inte hinner. Dessutom är det ju väldigt trevligt.

Jag vet inte riktigt om jag skulle fixa att bo själv. Min kära rumskamrat har åkt hem över helgen och här är... Tomt. Hon åkte för tre timmar sen. Nu är lägenheten städat, middagen uppäten, disken diskad, ett nytt tv-serie avsnitt sett, första nya kursboken genomläst, bilderna (som kom tidigare idag) inramade, viktiga samtal avklarade. Kort sagt, det mesta som kan och behöver göras är gjort. Och jag är vansinnigt rastlös. Verkligen vansinnigt. Ska nog ta och koka en kopp te och sätta mej och pyssla med fotoalbum alldeles strax. Tur att man har några sådana evighetsprojekt...

Testade något nytt i lördags. Lämnade in en uppgift som inte behövde lämnas in förrän igår. Det var en ytterst trevlig upplevelse som dessutom innebar att jag fick tisdagen och onsdagen nästan helt lediga. Firade med att bli bjuden på middag hos min vän Jasmine och försöka introducera henne i stickvärlden. Det kommer, hon har köpt både garn och stickor - så snart så.

Lyssnar förtillfället på pappa-musik. Det får mig nästan att börja längta efter att åka bil en regnig höstkväll. Sånt är bra. 

Att skriva av sej är även det något ytterst positivt. Nu är jag nästan lugn. Jag har fått hjälp att fixa cykeln, så idag kunde jag ta min gröna svala till coop igen. Vänner är bra.

Eftersom att man ska hålla vad man lovat.
Av joharna October 23, 2010

Det har varit relativt lugnt sedan praktiken tog slut förra onsdagen, i alla fall skolmässigt. Vi har haft hela den här veckan avsatt för att skriva en examinationsuppgift. Så jag har bara varit på pedagogen för att gå på seminarier såsom "att förstå skrivuppgiften" och "att formulera en frågeställning", och för ett grupparbete som jag pinsamt nog helt hade glömt bort. Så kan det gå när man har mycket att tänka på. Det har väl egentligen inte varit så mycket att göra, jag har i vart fall hunnit med en hel massa annat trevligt under den senaste veckan. Men det är ju alltid lite spännande att göra något för första gången. Nästa vecka är det opponering, och veckan efter det ska uppgiften lämnas in. Så efter det har jag, förhoppningsvis, mina första högskolepoäng. Det känns bra. Ser fram emot att få lämna tillbaka böckerna som för tillfället ligger utspridda över hela rummet till biblioteket och komma igång med hållbar utveckling - vilket är vad nästa kurs kommer att handla om.

Lyxade till det förra helgen och åkte till Jönköping för att hälsa på Tove. Två timmar på tåget med strålande sol och frostigt landskap utanför fönstret var inte helt fel. Jag bara njöt. Att Jönköping dessutom visade sej vara fullt av inte bara bibelskolevänner och ett gäng sköna utbytesstudenter som åkt från Skövde utan även fina vänner hemifrån gjorde inte saken sämre. Det är lyx att bo så att man kan åka och hälsa människor bara så där, även om det innebär att det är vansinnigt långt hem.  

Är egentligen alldeles för trött för att tänka och formulera mej skriftligt just nu, har gjort det alldeles för mycket de senaste dagarna. Så nu tänker jag sätta mej med gitarren en stund. Mitt vänstra ringfinger har en härlig gitarr-fingertopp numera. Den kom för två veckor sedan när jag tillsammans med ett gäng andra diakoniaaktivister stod på stationen i Örebro och sjöng för glatta livet. Även det var en strålande höstdag. Faktum är att det varit så fin höst att jag till och med njuter av regnet just nu. Dricker helt vansinniga mängder te. Nån kopp kaffe slinker ner ibland också. Tänk vad saker kan förändras på ett år. Det är spännande.

Livet som lärarpraktikant
Av joharna October 7, 2010
Så har fyra dagar av mitt livs första VFU-period gått till historien. Inte på ett särskilt uppseendeväckande sätt, men de har ändå varit väldigt trevliga och lite frustrerande dagar. Tillbringar för tillfället timmarna mellan åtta och sexton i två hemkunskapssalar som kan ha varit Sveriges mest påkostade när det byggdes för 46 år sedan. Där finns, eller kanske snarare fanns, allt. Till och med två vardagssrum för övningsstädning (de är numera omgjorda till de största - och hittills enda - privata lärararbetsrum jag har sett). Men sen det byggdes har, förutom arbetsrummen då, inte mycket ändrats. Vilket är lyx, var annars finns rörstrandskoppar som numera kostar 300 kr/styck i ett skolkök? Köksluckorna är dock väldigt slitna....

Hem- och konsumentkunskap kan vara världens bästa ämne. Jag stormtrivs, och inser mer och mer på vilken grundläggande nivå man måste lägga undervisningen. Det är inte lätt att diska när man inte vill stoppa händerna i diskvatten för att det är äckligt, eller att hacka lök utan cyklop. Men det är fantastiskt roligt. Tänk att man kan få ha ett sånt jobb. (Ja, jag vet att den krassa verkligheten kommer att komma ikapp mej någon dag, men just nu lever jag på moln och det kanske man får göra? Om inte annat så för att motivera sej själv och ta sej genom ytterligare 8,5 terminer med universitetsstudier.)

Får följa två olika lärare, eftersom min handledare bara jobbar halvtid, och det är även det väldigt bra. Lyxigt att ha två som tar hand om en. Men det är lite svårt att hitta sin (lärar)roll som en liten VFU:are utan tydliga uppgifter. Tror och hoppas att det blir bättre nästa vecka när jag ska hålla i några genomgångar. Protein och hållbar utveckling står på schemat. Jag sitter hemma och bläddrar i den klassiskt randiga läroboken. Återigen - man måste verkligen börja från noll. Utmanande, men bra. Man måste tänka igenom mycket när man ska förklara för andra.

Har haft en väldigt bra kväll. Hann med både bröd- och kakbak innan det började ringa i porttelefonen och en härlig cellgrupp/smågrupp droppade in. Nu är väskan packad, åker till Örebro över helgen. Diakonia har aktivisthelg och jag ser fram emot att få ett bättre grepp om vad det egentligen är för en organisation. Men innan dess väntar både ytterligare pizzabakning samt en svensklektion. Elever i helklass utan förkläden. Det blir spännande. Nu vill jag sova.

Pengar och prioriteringar
Av joharna September 24, 2010
Har precis vinkat hejdå till en trött, liten ettåring och hennes föräldrar. Är hyfsat slut själv också efter en av världens kanske bästa fredagar, där jag bland annat fick äran att agera premiärbarnvakt åt tidigare nämnda flicka. Jag och två andra i min basgrupp bestämde oss igår för att göra något vi inte hade gjort förut - och åkte och shoppade klockan sju imorse. Ett av köpcentrumen här hade morgonshopping och lite rabatt tackar man ju inte nej till som student. Jag har för första gången sedan mellanstadiet köpt vinterskor.

Att gå runt i affärer kan ju vara en väldigt trevlig sysselsättning, jag hade en galet bra morgon - framförallt var det roligt att få se några av kursarna i ett nytt sammanhang, men det väcker ändå en del tankar. Får mej att fundera på hur jag egentligen lever och prioriterar. Alla klagar på att man har så lite pengar när man studerar, visst CSN är inte så mycket jämfört med en svensk lön men det går ändå klara sej på det. Jag bor i ett land där staten tycker att det är så mycket värt att invånarna utbildar sej att de är beredda att låna ut pengar i flera år, ge en hel del bidrag samt ha avgiftsfri utbildning även på högre nivå. Det är så galet bra. Man/jag/vi är så bortskämda.

Och ändå - eller kanske precis därför - är det så lätt att tänka att det där har jag faktiskt rätt till. Mina rättigheter, de får ingen ta ifrån mej. Jag tycker det känns väldigt viktigt att (försöka) göra något så att alla jordens invånare får ta del av mänskliga rättigheter. Men jag kan bli irriterad på folk, inklusive mej själv, när vi hävdar att saker som egentligen är lyx är en rättighet eller ett behov. Det är ju faktiskt fredag, eller vi har haft en lång föreläsning - jag har rätt till choklad eller vad det nu kan vara. Visst får man unna sej saker. Men till vilket pris? Tänker inte främst på kronor och ören utan på hur det påverkar andra människor.

Idag har jag köpt ett par skor som var alldeles för billiga. Kan inte förstå hur man kan få ihop materialkostnad, löner till arbetare, pengar till mellanhänder, hyra för butiken, reklamkostnader, löner för försäljare och så vidare när ett par nya vinterstövlar kostar 250 kr. Ändå köper jag. För det är ju galet bra, och jag behöver (?) ju vinterskor, och jag är ju faktiskt student. Då måste man tänka på hur man hanterar sina pengar.

Har funderar på detta tidigare - hur gör de pengar jag förfogar över störst nytta? Om jag köper dyra produkter där arbetarna även längst ner i tillverkningskedjan ska vara garanterade skälig lön eller om jag skänker mellanskillnaden till organisationer som jobbar för att förbättra dessa människors rättigheter? Det är ju lite att motarbeta det man gör om man köper produkter där det inte finns någon möjlighet att det har gått rätt till hela vägen, eftersom man då försvårar det arbete man som man försöker stötta ekonomiskt genom att hålla kvar priserna på för låg nivå. Dessutom är ju slit och släng-tänket helt värdelöst ur miljöperspektiv. Men eftersom en enda människa inte kan göra allt. Vad är bäst att fokusera på?

Det ska jag grubbla lite på medan jag fortsätter gå på föreläsningar, läsa kurslitteratur, leta församling, spela gitarr, störa mej på opedagogiska pedagogproffesorer och gå på diakonia-träffar. Imorgon ska jag på bokmässan, fick en överbliven fribiljett av min moster, och på kvällen ska jag smita in på en credo-konferens där åtminstone en gammal vän kommer att vara. Den här helgen har stor potential, precis som så mycket annat.

Jag gillar hösten.

Lördagsfunderingar
Av joharna September 18, 2010
Solen skiner och hösten är faktiskt här. Jag njuter av vackra färger och börjar kunna i alla fall några spårvagnslinjer. Rostar förtillfället veckans müsli, och tycker att det känns väldigt bra att kunna sitta i köket och kunna skriva. Dessutom har jag haft stabil internetuppkoppling i ett helt dygn nu. Lyx. Gjorde ett försök med mobilt bredband, men det krånglade massor utom på väldigt udda tider. Det är vansinnigt bra att bo i ett land med konsumentskyddslagar. Så nu är det fast bredband som gäller, lite dyrare men det är det nog värt att slippa en massa irritation. En annan sak som är väldigt bra är att ha en mamma som är medialärare när man som okunnig ungdom ska försöka begripa sej på vad man ska ha för abonnemang och hur man ska få det hela att funka...

Idag har varit en sån där dag när allt har blivit lite fel. Kryddorna rasar ut ur skåpet, soppan kokar över, pumpakärnorna hamnar över hela köket och plastlocken överfaller en när man letar en burk. Såna dagar är det vansinnigt bra att inte vara ensam. Lovisa skrattade så att tårarna rann.

Inser mer och mer hur bra jag haft (och har!) det som alltid fått ha människor runt omkring mej att vända mej till med både stort och smått. Usch för ofrivillig ensamhet. Var på en gudstjänst förra helgen där Thomas Sjödin pratade om just det. Det var en bra gudstjänst. Kommer inte ihåg så mycket mer än så just nu.

Fortsätter mina rundvandringar i kyrkorna häromkring. Har strukit några från listan, men verkligen inte bestämt mej. Sista oktober ska jag ha bestämt mej. Det blir grejer det. Längtar efter att ha en församling.  

Ikväll får vi besök av herr och fru Hallman. Folkhögskolevännerna avlöser varandra här på Hisingen. Det är vansinnigt trevligt, speciellt med tanke på att det är många av dem som jag inte träffat sen Ralle. Lite overkligt att helt plötsligt bo så nära varandra att man kan träffas då och då. Det finns dock en fara med det. Det är lätt att bli lite bekväm, att inte vara öppen för att lära känna nya. Vill inte vara en sån.

Tur att man tvingas lära känna folk när man pluggar. Bra också att ha en basgrupp som består av ett gäng härliga människor som jag har väldigt roligt tillsammans med. Lite tristare att jag nu måste gå och läsa en torr bok om pedagogisk psykologi. Men nu har jag gjort allt som jag kan göra för att skjuta upp det...

snuvig student
Av joharna September 9, 2010
"Läraryrket är inte antingen eller - det är både och."

Vet inte riktigt hur många gånger jag har hört detta sägas senaste veckan, men det är ett antal. Tätt efter på citatlistan kommer "huvudet kallt, hjärtat varmt".

Jag är för första gången i mitt liv med i en grupp där jag är det minst ambitiösa, det är en ny men rätt så trevlig erfarenhet. Känner mej rätt slö när det alltid är jag som tycker att vi i basgruppen inte behöver göra något utan vill åka hem istället. Men det är nog nyttigt att få prova på den rollen också. (Nej, jag är inte personlighetsförändrad. Det är bara det att jag hamnat i en grupp med otroligt ambitiösa lärarstudenter. Ja - såna finns också.)

Funderar för tillfället en del på kroppens självförsvar. Brukar alltid bli sjuk nån vecka efter att jag börjat om med springandet. Den här gången var kroppen snabbare än resten av mej, hann bara tänka att det skulle vara bra att komma igång igen och nu sitter jag här. Snorig och eländig, och gläds åt moderna tider med streamade föreläsningar. Det är lyx. Måste, (läs vill) i och för sej åka ned till Pedagogen i eftermiddag för ett litteraturseminarium. Men just nu kan jag hålla mej i lägenheten. Dricka äckligt honungsvatten och ändå konstatera att jag har det väldigt bra.

Var på teater igår. En vän hade fribiljetter till en repetition av Skalv. Tack säger man då, och tillbringar gärna en timme i ett mörkt rum betraktandes en grå låda. Tänk så mycket man kan förmedla med så lite. Teater är bra. Teet och morotskakan på ett närliggande café var inte helt fel det heller.  

Att träffa någon man inte sett på flera år på vagnen hem, samtidigt som en vän man inte pratat med på några veckor ringer, är bara pricken över i:et.

Jag trivs.

Tvätt och tålamod
Av joharna September 4, 2010
Det där med tålamod är en frustrerande sak. Trodde att jag hade lärt mej att vänta efter sex månader i Addis, men uppenbarligen inte. Det finns så vansinnigt mycket som jag skulle vilja göra, helst just exakt nu.

Hitta en församling, läsa igenom alla kursböcker, engagera mej i diakonia, vara med i en kör eller tre, hitta ett gäng sköna människor att musicera tillsammans med, köpa ett piano och en gitarr, sticka, baka bröd, ringa några goda vänner, få klarhet i mina tankar, veta vad jag ska rösta på om några veckor, gå på loppis, vara klar med tvätten, sy om de där kläderna som ska ändras, ta en promenad.

Vissa saker kommer jag att göra idag. Alldeles, alldeles strax. Men det är svårare med sånt som faktiskt kräver ett långsiktigt engagemang. Längtar efter att få göra något, efter att det som dikuterades under sena kvällar i Etiopien verkligen ska bli verklighet. Att leva ett liv som påverkar världen i rätt riktning. Men det är svårt att veta var man ska börja. Svårt att veta var man ska lägga tid och energi på.

Men det faktum att jag funderar på detta innan jag börjar med saker visar att jag mognat (eller i alla fall förändrats lite) de senaste åren. Tidigare hade jag bara börjat. Kastat mej in och sedan kört på oavsett om jag orkat eller inte. Aldrig stannat upp och funderat, inte prioriterat utan valt allt.

Just nu är jag mitt uppe i nollningen. Kan väl erkänna att det är något som jag inte är så överdrivet peppad på. Samtidigt så känner jag att jag borde vara med. För man ska vara det, och "det gör man ju bara en gång..". Första gången vi träffades i nollegruppen satte dock standard. "Alla som behöver gå till systemet följer med mej, alla som vill till hemköp går med honom. Ni andra kan ju vänta här 45 minuter." Detta var en onsdag eftermiddag. Har inte varit med så mycket sen dess. Valde en partiutfrågning före en pubrunda i torsdags, är så vansinnigt nöjd med det. Men hur ska jag tänka imorgon, och nästa vecka?

Nu är det tvättstugan nästa.